Efter ett helt liv med fotboll väljer jag nu att lägga fotbollsskorna på hyllan. Det var inget lätt beslut och jag säger inte att jag inte kommer att ångra mig. Men i dagsläget känns det ganska bra, det känns faktiskt riktigt helt okey. Jag vet egentligen inte vad jag grundar mitt beslut på, men det har ganska mycket med stressen och pressen att göra. Jag är ju av den sorten att jag sällan kan gå in i saker och göra det halvhjärtat. En full sattsning tar även mycket på kroppen, en kropp som under 5 års tid kämpat med skador av alla det slag. Jag har kommit tillbaka och jag har kämpat. Men under detta underhåll som vi haft har jag haft tiden att tänka, något jag inte fått göra på flera år .. I och med detta kom beslutet. Jag har heller aldrig mått så bra som jag gjort under denna tid, under detta uppbehåll. Och med uppbehåll menar jag inte ingen träning, jag har faktiskt tränat mycket och hårt, men jag har kunnat gjort det utan press, stress och under egna förutsättningar och tider. Jag känner att jag går in i ett nytt kapitell i mitt liv, ett steg i livet som inte innehåller fotboll. Jag älskar att träna, och kommer fortsätta med detta, dock i annan form. Fotbollen kommer jag alltid att älska, och en dag kanske jag själv blir tränare. Men inte nu. Men en dag, det kan jag lova. För är det något som jag velat göra i livet så är det just det.

Nu är det sagt, och i och med det säger jag: R.I.P Fotbollsproffset Emelie Berglund