Pappa tycker jag ska bli politiker, jag säger bara usch!
Ni vet den där känslan då ni ser ett tv-team står och söker folk, de söker sitt byta till nästa intervju. Jag visste att jag jag måste passera tv-teamet för att ta mig till bussen, och då vet ni precis hur man agerar? Man försöker lura dem att man inte ser dem, att man inte existerar. Precis detta försöker jag med då jag ska passera dem, men uppenbarligen misslyckades jag, och här är jag nu. På nordnytt. Usch.
Sedan hatar jag att svara på frågor man inte vet skall komma, att inte vara förberedd och svara på frågor man inte ens tänkt på. Ja, de blev ju som de blev. Pappa skickade denna länk på klippet till min mail och tyckte jag skulle lägga ut de på bloggen, så här är det. Inget jag precis tänkte göra, men då pappa till och med skickade den på mailen och bad mig lägga ut den blev det så.
