Känner mig som Niklas gamla katt
Jag känner mig som Alva just nu. Niklas 21-årig katt, som av ett mirakel fortfarande andas och lever.
Är hemma hos Niklas en sväng och tagit lite bilder på 740. Har i alla fall lagt upp bilen på blocket nu, så får vi hoppas att den dyker upp snart ikväll. Ibland känns det som om det tar en jäkla tid för dem på blocket att godkänna annonsen. Så jag hoppas den kommer upp snart ikväll.Niklas är i alla fall i sikfors nu och tränar. Sedan bär det av hem mot stan igen för att sedan ta en prommis med hundarna. Har i alla fall beslutat mig att ta en vecka ledigt från fotbollen. Att jag inte skall träna nå förän på måndag igen. Och då får vi hoppas att det känns så bra att jag kan köra på som normalt. Känns ju som ingen ide att träna just nu, jag kan ju ändå inte ge 100 på träningarna. Så vi får se vad denna vecka ger för resultat.
Kan ju berätta lite vad läkaren sa: Jag har nu fått omeprasol (Eller hur det nu stavas), och skall testa en längre och starkare kur i 4-6 veckor. Sedan har jag fått en remiss till medicin på sjukhuset där de skall ta ett till ultraljud, men denna gång på mitt hjärta, bara för att utesluta allt. Och visar inte ultraljudet något, eller att medicinen inte hjälper, då måste dom skicka vidare mig och gå ner med en slang i magen på mig för att se vad det är för fel. Men jag hoppas verkligen nu att medicinen hjälper mig, att det bara är någon typ av stress (Även om det inte förklarar alla symptomen), men bara de blir bra så är jag nöjd. Bara mitt tryck i bröstet försvinner och min vaggande feber går bort så är jag världens lyckligaste. För det är jobbigt. Man känner sig trött och sliten hela tiden.
Sedan saknar jag att spela fotboll och kunna ge 100%, för de kan jag inte nu. Allt jag gör känns som om du har en stor fisk i skallen, och tuggummi mellan låren...
Kan ju berätta lite vad läkaren sa: Jag har nu fått omeprasol (Eller hur det nu stavas), och skall testa en längre och starkare kur i 4-6 veckor. Sedan har jag fått en remiss till medicin på sjukhuset där de skall ta ett till ultraljud, men denna gång på mitt hjärta, bara för att utesluta allt. Och visar inte ultraljudet något, eller att medicinen inte hjälper, då måste dom skicka vidare mig och gå ner med en slang i magen på mig för att se vad det är för fel. Men jag hoppas verkligen nu att medicinen hjälper mig, att det bara är någon typ av stress (Även om det inte förklarar alla symptomen), men bara de blir bra så är jag nöjd. Bara mitt tryck i bröstet försvinner och min vaggande feber går bort så är jag världens lyckligaste. För det är jobbigt. Man känner sig trött och sliten hela tiden.
Sedan saknar jag att spela fotboll och kunna ge 100%, för de kan jag inte nu. Allt jag gör känns som om du har en stor fisk i skallen, och tuggummi mellan låren...
Kommentarer
Carro (kusinen)
Hoppas medicinen hjälper! Kram
Trackback
