Man behöver inte gråta för att ha ont
Igår fick jag sådär oerhört ont igen i mitt bröst, samt smärta under mitt ena revben. Tills slut orkade jag inte ha så ont så jag besökte akuten för att hoppas att dom kunde hjälpa mig. Men de kunde dom inte. Fick inte den bästa läkaren som verkade tro att jag var där enbart för att det var roligt. Han sa till och med; Men du verkar ju i alla fall inte ha så ont nu. MEN JO, det hade jag. Bara för att jag inte gråter betyder det ju inte att jag inte har jätte ont. Jag fick till och med be om medicin. Men han menade som att det inte finns något som hjälper, och gav mig en tablett som varken gjorde bu eller bä. Då blir man besviken. Idag har jag ont igen, men det ska inte stoppa mig från att åka till fjällen. Väskorna är packade och vi ska snart bege oss av. Dock längtar jag till på tisdag, då ska jag träffa en läkare igen och fortsätta utredningen på min kommande och gåendes feber, samt min bröstsmärta och trötthet.
Hoppas det är bättre till veckan. Vanligen brukar jag ju kunna träna om jag inte har feber eller om jag inte har JÄTTE ont i mitt bröst, som igår. (I onsdag hade jag feber och igår hade jag får ont för att träna). Men nu är jag så less, vill tränna och känna mig pigg. Inte hängig och seg och ha ont hela tiden. Något måste dom ju göra.
Fjäller, här kommer vi!
Usch :( Hoppas du snart far den hjalp du behover och att du blir ordentligt undersokt! Sadar ska det inte behova vara...
Kram kusinen din
