Tänk på all den dagliga skit vi hör? Hur människor nedvärderar varandra eller inte accepterar de människor vi är skapta att vara. Jag har den åsikten att: Jag ogillar inte en människa förän det gjort något dumt mot mig eller mina vänner. Då spelar det ingen roll om denna person är Porrmodell, "emo", dålig i skolan eller i folks ögon är ful. För mig finns inte ordet SKITSNACK, om det inte är ren fakta.

Jag vet så många människor som går runt och avskyr folk, nedvärderar dem, snackar skit om dem bara för att de personerna inte ser ut eller pratar på samma sätt som människan i frågan. Jag förstår inte varför vi inte bara accepterar folk som dom är.

Alla sminkar vi oss olika, alla klär vi oss olika. Men ändå öppnar vissa personer munnen och slänger ur sig någon elak kommentar. Det är så fel. För tänk på hur den människan ser på dig? Hur den människan tycker att du klär dig fult? Vissa älskar sin bröst och vill framhäva dom. Vissa älskar sina ben och vill visa dem. Vissa älskar sitt hår och kliver upp varje morgon före alla andra för att fixa till det. Och givetvis tycker jag att det finns gränser hur man ska klä sig bland folk, och givetvis tycker jag det finns gränser med hur man ska sminka sig. Men för det går jag inte och pratar illa om denna människa, och påverkar andra person. Det är min åsikt, och den håller jag för mig sjäv.

Ibland kommer jag på mig själv med att sitt tyst och lyssna, när andra person snacka strunt och säger elka saker om andra människor. Saker som kläder, betyg, smink, bloggar, och givetvis deras personligheter. Personer som inte har gjort en enda människa något ont, men som bara är mer unik är du och jag. Då får jag dåligt samvete, för att sitta tyst är nästan samma sak som att hålla med. Men jag har börjat lära mig, jag har börjat växa ur den där formen, som jag vill lämna bakom mig. Den där typsika personligheten som ska snacka skit om allt och alla, bara för att det är roligt. Men då man har varit där själv en gång, vet man hur hemskt det är. Därför ville jag göra en ändring.

Idag ser jag mig själv som en ärlig kvinna. Allt jag pratar är fakta, och jag säger vad jag tycker och tänker. Givetvis kan jag vräka ur mig kommentarer som: Gud vad hon är snål, eller: Gud vad hon pratar hela tiden. Men samtidigt så påpekar jag också vilken bra människa hon är. Jag låter inte folk tro att detta är en snål människa med bara negativa sidor. För berättar jag bara dåligt, framstår denna person som dålig. Och givetvis pratar jag inte med vem som helst. Pratar jag, så pratar jag med mina närmsta: Mamma, Pappa, Niklas och Mickan, och mina 5 vänner på skolan. Jag skulle aldrig låt folk tro att någon är något. Utan det jag säger är fakta. Och fakta är inte att någon är ful, sminkar sig fult, har fula kläder osv.

Jag önskade bara att människor kunde växa upp, för det finns alltid saker att prata illa om. Saker som inte spelar någon roll. Ska folk prata ska dom prata: Otrohet, mobbing, och om personer som gör detta. För det är de personerna som behöver klämmas åt, och inte dem som redan är utsatta.

Det kanske låter dumt. Men jag accepterar att mina vänner säger elka saker om mig, än att folk som inte känner mig snakcar skit. För mina vänner känner mig, och dom kan döma mig. Men dom som inte känner mig, ska inte döma mig. För dom vet inte vem jag är!